En natt igen..tankar som susar genom min skalle..Mest tankar på Dig min vän.
Saknar det vi "hade" finns det nåt kvar?
Känns som du undviker mig..e det så?
Tomhet..en hemsk känsla..
av att inte duga..för att jag sa sanningen??
Vänskap e ärlighet
att bry sig om
lyssna
Men även att säga till...
om nåt blir helgalet..
Jag kan inte annat än va mig själv..
ärlig o uppriktig..

O det tänker jag inte be om ursäkt för..

Vill skriva så mycket här..men vet inte hur jag ska formulera orden..det mesta fastnar i strupen..med tårarna rinnandes nerför mina kinder. En del av mig skriker HJÄLP HENNE en del skriker STOP försök inse att du inte kan rädda världen.
Jag har en knut i magen,en ångest som inte går att beskriva då jag säger ifrån..jag orkar inte mera. Vill ju alltid ställa upp o tänker göra det. Men då det går så långt som nu då måste jag backa,för jag har inte den kapaciteten att hjälpa mera då. Jag är bara en enkel vän som inte kan hindra dig i dina tankar eller drömmar. Vill umgås lyssna ge råd skratta gråta festa vandra ja göra allt vi hittills gjort. Men jag kan inte bära dig du måste stå på egna ben. Bli stark och inse att du har så mycket att ge.. Och du har så mycket att vara glad åt. Förstår att livet är tungt o ibland ett rent helvete men ingenting blir bättre av att göra sig illa...Lär dig älska dig själv som så många andra älskar dig..inse att du är unik. Du är på rätt väg du har fått hjälp..ge inte upp..för då finns det ingen räddning mera. Vi sade vi alltid ska finnas där för  varann...alltid!
Hur tänker du då om du vill lämna livet..då lämnar du även mig..vår vänskap och det unika vi har...eller betyder det inget längre? Var inte efterklok..tänk dig för före...nåt händer..eller sker... Om det betyder nåt..längre...