Idag..3 år sedan benmärgstransplantationen...tankar o funderingar oroar min själ...borde bearbeta men tiden o ro´n finns inte för det... Satt på Akkis idag..såg mycket människor som ilade hit o dit.. Mindes tiden där med glädje samtidigt som jag rös..av fasa..rädsla o en konstig känsla i kroppen. Varför lever vi o kämpar..en kort tid här på jorden...en stor del av vissa människors liv är en kamp..för att må bra..bli friska eller bara jobba med sina inre demoner. För vad..jo för att ibland få se den ljusa delen av livet..o sen sluta med en kropp som inget orkar mera en hjärna som inte ens minns vad man gjort i sitt liv. Förnedrande för en kämpande individ..att sluta så... Ibland undrar man..varför kämpa..för sig själv eller för andra..? Who knows? Glädjen över att överleva en sån pärs som leukemi fördunklas i många djupa tunga minnen o tankar... Och de kommer ofta upp till ytan av besök på akkis...eller olika dofter,ljud,personer,ja lite av varje. Det finns tex en reklam på tv jag knappt kan se..den återkommer ständigt nu o likadant då jag låg inne febr-sept 2006. Många tror att jag glömt..eller kan bara känna glädje..men så är det inte..minnena gör sig ständigt påminda..på ett eller annat sätt. Ändå mitt i allt elände e jag förståss glad jag överlevde..att kampen inte va förgäves. För jag såg andra dö..såg andra som inte ens orkar gå än efter dessa 3 år...där njurar pajjat o andra viktiga organ givit upp. Det får en att tänka på livet..värdet och anledningen till att vi finns...