Ibland finns det personer som för länge sedan betydde allt för en,man älskade personen o trodde man alltid skulle betyda nåt för varann. Men åren går och man kommer från varann på nåt vis. Det händer saker som gör att livet traskar på men inte tillsammans. Men minnet är en härlig sak,en egenskap som jag värnar om. Ibland kan den ge upphov till tårar men mest till skratt o glada miner. Jag minns många goa dagar med just dig. Vi delade mycket. Jag förstår inte varför det gick så galet. Men man förändras. Från att ses alla dagar dela allt så är allt helt plötsligt borta. Vi hörs knappt en gång i månaden. Men då vi pratar så känns det bra,det känns som om vi känner samma. Minns samma minns det fina vi delade. Inte det som kanske förstörde allt. Nånstans saknar jag mycket..undrar o funderar. Men jag vet det blir aldrig så igen. Vill inte det ska bli så igen. Men att vara vänner är starkt i alla fall.. Efter allt som gått galet. Är lite så med många man delat dagar med. Man kan minnas mest de fina stunderna. O förtränga det som gjorde så oerhört ont. Man vill inte minnas det som sårade... För alla vi människor har fina sidor. Efter att som 17 åring mista min allra bästa vän då..för att jag dömde o ljög...har jag lärt mig att inte döma. Utan ge alla en chans att visa sina fina egenskaper. Alla är goda tills motsatsen bevisats! Ibland är det skönt att sitta vaken ensam o filosofera..minnas. Man har gått igenom så mycket. Men just denna person kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta...utan sin vetskap. O jag tänker ofta tillbaka. På mitt hem Åland..mina barn..livet....