Pustar ut
kampen är över
magen värker
är jag så dålig människa
duger jag inte till nåt
inte värd att ens att nämna
jag valde min väg
orkade inte tro
orkade inte låtsas vara nåt jag inte var
nu får jag bannor
ges samvetskval
varför är jag så sårbar
varför kan jag inte säga
att jag inte orkar höra
min mage vrider sig
den känner min panik
den gör ont så himla ont
mitt hjärta tar ett extra skutt
av rädsla
vad skall nu komma
vilka ord skall nu komma
jag är lycklig innom mig
vill inte slåss med troll från förr
inte ta itu med saker jag vill ska vara avslutade
inte höra vad som kan hända mig annars
Vill skriiika rakt ut
orkar inte mera inte höra mera
inte tänka mera lämna mig ifred
vi har ju så mycket annat att dela
varför förstöra det med dessa hårda ord
som gör så ont
vi kan skratta tillsammans
ha roligt o se saker tillsammans
vi har upplevt mycket tillsammans i snart 40 år
låt oss minnas det
och lämna bort det som knyter sig så i min mage
för en dag orkar jag inte mera
höra,tänka grubbla
jag tycker jag gjort det tillräckligt
nu vill jag bara leva mitt liv
med mannen jag älskar
o barnen jag fött
det är de fina i livet
att se det positiva
att ge andra av sig själv
inte alltid se det negativa inte alltid sucka
alla är vi olika
låt oss få vara det
se det som höstens kulörer
vackra på olika sätt
inte döma sätta stämpel på dem
inte kalla dem saker högt för att fördöma
ditt sätt att leva borde innebära kärlek
och att älska..din nästa
då måste man ge alla en chans
vare sig de är mörka,vita,gula eller bara kortare än oss
vill leva utan förebråelser
minnas att livet kan ta slut fort
vänner ger sig av,glömmer vad vänskapen betydde en gång
livet är nu,livet är en gåva,
låt oss förvalta den
tillsammans................!!