Lite bilder från 2002 o framåt tills nu,det har hänt en del med mig sedan dess.
De fyra första bilderna är från åren -02-06.
Min man o jag träffades 2002...förlovade oss 2003...gifte oss 2004.
År 2005 på sommaren då jag var ute o red så ramlade jag av hästen i full galopp
på asfalten. Krossade delar av skallen o blev delvis förlamad,tappade smak mm.
Efter mycket sjukbesök,stygn,åbobesök,lång sjukskrivning blev jag återställd!!
Livet traskade på.
Februari 2006 fick jag en förfärlig öronvärk. Åkte till akuten på Åland.
De tog blodprover o konstaterade att jag hade för få vita blodkroppar.
De tog sedan benmärgsprov. Det visade akut leukemi.
Måndagen diagnosen,tisdagen läkarbesök bokningar mm,onsdagen uppsala akademiska.
Allvaret hann ikapp oss. CVK,slangar som opererades in,cellgifter direkt.
Det tog knappt en vecka så var allt hår borta. Det som rörde sig i hjärnan ryms inte här...
De tankarna finns inte på papper...än.
Vi skaffade lgh i Gottsunda o tog dit vårt hem. Så jag hade nånstans att vara då
jag fick lämna sjukhuset några timmar ibland. Hade även vår älskade katt Tozzan där.
Hon lyste upp tillvaron.Bild nr 5 är tagen i Gottsunda. En trött Eva på bilden.
Medan jag låg på sjukan byggde mannen vårt fina hus vi nu har....
Bild 6  är min son på besök från Åland,bild nr 7 är mannen o jag.
 Bild nr 8 är jag så pigg att vi orkat på besök till Västerås.
Får ny benmärg o går igenom det helvetet,kämpar på med allt som hör till.
Men jag klarar det. Och som ni ser på bild 9 så kan jag le igen med min goe Jonna.
Bild 10 är en dag hemma i vår stuga...vissa dagar är såna. Tröga trötta o tunga.
Kroppen tar tid på sig att komma igen. Denna bild är tagen på våren...Min älskade Tozza i famnen.
De tre följande bilderna är sommarbilder...vågar mej nära hästar igen..*L*.
Har en av våra kissungar i famnen..djuren betyder så mycket mitt i allt. O en ensam gla Eva.
Sista bilden är tagen i Sundsvall för ca en månad sedan. O som ni ser har glädjen kommit tillbaka då jag ser att jag överlevt en dödlig sjukdom!! Jag besegrade den och jag får uppleva min 40-årsdag i morgon!!

Så ni  mina vänner,ni som läser detta. Ge aldrig upp!! En kamp är till för att kämpas,
för att vinnas!!
Det är tungt ibland o man kan lämna livet för en stund....
men inget är så fint som ett lyckligt slut!!!!