26 Mars
det är svårt att ta in doktorns ord idag.
Owe var med för att vi skulle båda få samma bild av svaren och hur läget är just nu.
Tur var det för jag bröt ihop.
Cellgifterna har inte kunnat ta död på de elaka leukemicellerna.
Det finns kvar en allt för stor procent av leukemin.
De har inte fått all info ännu för att kunna fastställa vilken sorts
cellgifter de skall kombinera o försöka med på tisdag.
De skall gå igenom det hela läkar teamet o fastställa det på måndag.
Doktorn sade vi inte skall ge upp ännu...målet är att bli kvitt dessa elaka leukemiceller.
Men det blir inte lätt o ingen vet vad min kropp orkar med eftersom den redan gått igenom
detta o mer därtill en gång förut. Det tär så otroligt på de andra organen med.
Som lever njurar mm.
Innom mig känns det jobbigt just nu vet inte vad man skall tro.
Vet vad jag hoppas men då jag ser hur min kropp låter bli att reagera
och de elaka vinner..så förstår ni säkert mina tankar.
De är inte alltid så glada o då jag vaknar mitt i natten så kommer ensamheten o dess tankar som
styr hjärnan...av rädsla för vad som skall komma.
Vad läkaren skall säga nästa gång han kommer in..
Nu på tisdag skall nya cellgifter in
sen samma procedur igen vänta tills värdena går upp...
Och ta nytt benmärgsprov...utröna av det om deras nya mix av cellgifter bitit på alls.
Förstår Ni hur man mår??
mår illa,tårar trillar,man ser på vissa av sina saker o undrar vem skall få dem då jag är borta...
Ser på mina älskade djur...kommer de att sakna mig..kommer de att förstå jag är borta för alltid..?
Man kan ibland inte hindra att såna tankar kommer då man har en dödlig sjukdom!
Ibland om än mera sällan kommer funderingar på om jag kan få så mina frön nästa sommar,
bada nästa sommar,åka på semester då...
INGEN vet hur detta kommer att gå..men fakta är fakta.
Inga glada toner här idag men kan inte le då mitt inre gråter o skriker efter LIVET
och att få fortsätta leva med min älskade Owe och mina barn..o far o mor...
Vännerna inte att förglömma!
Det är allt jag vill o önskar men nu är jag nerslagen än en gång..
och oddsen minskar för varje gång.....
Försöker hålla mig uppe...kämpa på...för att inte behöva tänka...
men ibland rymmer jag o sover bort tillvaron.
Orkar snart inte mera.....
Kram
..Älskade vännen.. detta var verkligen inte vad jag ville läsa idag...men är glad att du orkar skriva och berätta hur läget är med dej. Vet inte vad jag ska säga eller ja.. skriva i det här fallet.. men du vet att jag tänker på dej och håller alla tummar för att de hittar en bra mix på måndag som tar borde de där elaka cellerna.. Försök att hålla modet uppe så du orkar kämpa...Hittills har du gjort ett jättejobb.. Älskar dej vännen.. <3
Jag känner nu sorgen och smärtan som förödar inom dig... jag är glad utåt men inåt ett uppror. Jag kämpar dag för dag för din skull och delvis för min. Men det är inte lätt här heller, jag försöker med all energi och lust för att bygga min kropp och må bra och få fart på framtiden. Jag älskar dig mamma, även om du inte orkar längre så kommer du stanna kvar i mitt sinne där du lärt mig så mycket och där du lämnat dina spår för mig att följa.
Jag kan inte önska mer av dig än att du ska vara vid liv när jag fyller 18, så du ser vilken fin son och man du har uppfostrat och fött!
Du är den som jag växt upp med, du är den som gav mig livets möjligheter.
Jag vill att du ska se vilket liv som väntar dig i slutet på denna oändliga historia av smärta krig och tårar i vårat inre... JAG ÄLSKAR DIG!
Kära Eva, nu börjar jag bli djup...mina tårar rinner ner för kinderna...nu ska vi inte måla fan på väggen utan bekämpa dom där monstrena du har i dig...jag kan inte fatta det här, vill inte fatta och ta in det du skriver..tillsammans är vi starka, visst Eva??
Kram
Tungt att läsa, svårt att ta in. Vill fortsätta hoppas, men som du säger är det svårt! Men kämpar vidare. Är du alls anträffbar när du får cellgifterna, funderar om jag skulle komma nu i veckan!? kram
Kram vännen
