Dagarna går..tur är väl det.

Idag skiner solen o här i från sjukrummet ser det gudomligt ut.
Hörde det vara kallt men..det gör inget om man får vara där ute.

Gårdagen var en dag jag hellst vill glömma...
smärtan var inte mitt andra namn..nej det gick stolt som första namn.
Hade glömt att då man har så ont att man ligger o kvider o kryper in i sig själv o önskar man
inte fanns..är tungt. Frossa av smärta tankar som gör mig rädd.
Viljan att fortsätta kämpa blir väldigt låg då man går igenom dessa väldiga dalar.
O dessa dalar kommer väldigt ofta i dessa dagar.
Värdena mina har nu nått botten,alla celler i kroppen är dödade.
Min hårbotten svider,värker o ömmar som jag vore bränd...så håret kommer att tappas
mycket snart.. Magen värker då jag inte kan äta som det skall,äter allt som oftast gaviscon
och snällt mot magen..tänka er filbunke är nästan bäst. Varm mat,bara doften äcklar mig,
men jag försöker iaf äta ett par tuggor. Allt sött tycker jag är vidrigt,försöker med näringsdrycker.
Får vätska i droppet,för att njurarna skall klara sig bättre. Det tackar vi för.
Så har det tagits prover på min CVK slangarna där jag får allt in o alla prover tas..
Det är infekterat,och om det är "fel" bakterier så måste de tas bort o opereras in nya istället.
Så jag hoppas o ber att det inte är så! Orkar inte bli skuren i igen,på nya platser...
O vad säger att det inte blir infekterat igen med mina låga värden??

Just nu susar det in antibiotika i kroppen..har nyss tagit mina morgontbletter..
ätit en filbunke..skriver här...ser solen skiner in...
Människor där ute hastar vidare till olika saker de har planerat...
Owe är på jobb...Selma hemma ensam...väntar på E som rastar henne ibland...

Saknar..så himla mycket!!
Att bara få vara en helt vanlig frisk Svensson...