1 MARS
HH som min läkare är..satte med allvarlig min..
sade att tyvärr ser inte benmärgsproverna bra ut.
Leukemin är tillbaka lika svår som första gången,
varför kan hon inte säga. Antagligen för att de inte var aggressiva nog första
gången.. Hon satt o höll min hand..Owe satt på andra sidan o grät.
Jag satt chockad o kunde knappt ta in vad som sades.
Jackan föll till golvet o jag bara stirrade i väggen,
vad varför nu igen?
- Jag vill du kommer in i morgon direkt o påbörjar op mm.
Så vi får igång cellgifterna..sa hon.
Vi åkte hem..i tystnad.
Bara satt o höll om varann,grät o kunde inte förstå vi var drabbade än en gång
av denna helvetes sjukdom. En sjukdom som inte bara tär på den som bär den utan
alla runt om med. Tankarna snurrade o vi kunde inget annat än hålla om varann...
Somnade av utmattning i varandras armar.
Natten kom...o med den tystnaden..förträngde att jag hört de orden.
Men varje gång jag vaknade högg det till i min mage..vetskapen om att
sanningen kom fast mig. Nu är timmen slagen. Jag är ensam,Owe på jobb..
han hämtar mig om en timme..till Akkis. Där skall helvetet påbörjas igen.
Från ruta ett. OP in CVK är steg nr ett...slangarna för att tillföra cellgifterna,
och att kunna ta blodprover mm. De jag så lyckligt kunde ta bort för 4 år sedan!
Jag är yr,rädd,gråter,VILL INTE skriker hela mitt inre. Men vad har jag för val?
Inget!!
jag finns Eva! Detta klara du! Massa kramar! <3
att se det du skriver är som att ta en kniv o köra in den i mitt bröst, kan fan inte fatta att det händer dig igen. kan, inte, vet inte hur du klarar av beskedet igen. Men jag hoppas och VILL att du ska må bra igen. Jag älskar dig mor... sitter tillomed och håller tillbaka mina tårar i skolan för att alla inte ska börja undra... Jag saknar dig. Lycka till
älskade mamma ja finns här för dej du är mitt allt hoppas å vill att du måse klara av dettanu för du är min enda mor å den bästa man kan önska sej...ja for till stan enda ja tänkte på var dej..och höll igen tårarna så att ingen sku kunna se ..men du måst klara av detta för du e den enda för mej
Jag har inte hunnit förstå ännu vad som händer. Att vi nästans spolas tillbaka i tiden till vår stora mardröm. Du vet hur mycket du betyder. Och jag vet hur stark du är. Allt ordnar sig även denna gång, vi önskar att vi kunde göra mer än sända dig alla våra tankar och försöka fortsätta med vardagen.
Älskar DIG! <3
...Finner inte ord... tänker om och om igen.. vad wsäger man till en älskad vän när sånt här drabbar henne och hennes familj??.. finner inga svar.. så jag kan bara säga att jag finns här... Ska verkligen försöka finnas mer för dej denna gång... tänker på dej.. vill du ska veta det.. Älskar dej vännen min.. <3
Hej. Hittade din blogg på Facebook, har läst den slaviskt nu sista 20minuterna.
Jag har varit med om leukemi i min familj då ja var tonnåring.
Min farbror dog -96 av leukemi, som var alldeles för sent påkommen så han klarade inte av den, tror inte han hade den rätta "energin" & viljan till att överleva den heller. Det är ju tyvärr en väldigt lurig sjukdom :(
Hoppas hoppas hoppas allt går lika bra denna gång för dig som för den förra, du verkar som en stark & envis kvinna :)
(hoppas du inte tar illa vid att jag skrev i din blogg)
