7 April del 2
för nu orkar jag inte mera med tankarna som slår sig in i min hjärna.
Jag VILL INTE mera,jag orkar inte mera ligga här!
Jag vill vara hemma med min man,mina kissor o Selma.
Åka o hälsa på mina barn,skratta o umgås.
Vara ute i stormen o se sand o skit blåsa omkring!
Jag vill jaga sommarjobb o kämpa för min ekonomi,
kämpa med min vikt o att hålla rent o fint hemma.
Känna energi i kroppen känna ideér komma o gå...
LEVA!!
INTE slåss för livet igen!!
Jag har fått nog!!
Har gjort detta en gång förut,varför måste jag göra det igen?
Måste jag bevisa nånting om o om igen?
varför är jag inte värd lite liv...bara lite iaf...
Idag har tårarna runnit utan hejd,
krampen i bröstet är så starkt,viljan att det skall vara över är stor.
Vilja veta hur det slutar,slippa kämpa för varje dag som går.
Alla säger "Du är så stark,du klarar detta"...
En stämpel jag fått..
jag är inte stark,jag kämpar för mitt liv!!
Jag har inget annat val!!
Jo att lägga mig ner o dö!
Vet hur det är att vara utan valmöjligheter,för jag har vart det länge nu!
Alla andra här runt om mig styr.
Läkarna säger så här gör vi det är enda möjligheten,chansen.
Jag har bara att följa o låta dem påta i mig allt de besluter...
Annars är det slut!
Samma nu då jag fick blodförgiftning,vad vet jag?
Det var direkt 3 olika antibiotika,olika prover,pdlingar mm.
Bara o flyta med o låta dem göra sitt...lita på dem.
O ja visst gör jag det i detta läge.
Men då jag blir ensam på rummet o man mår illa,tankarna vandrar
o inte går att stoppa,vad gör man då?
Det blir många såna timmar.
O saknaden efter det "normala" blir större än man nånsin kan tro.
Vanliga reklaminslag på tv:n gör ont!
För fåfänga o sånt styr så otroligt många...
sånt retar en..men det är klart livet går vidare även om jag ligger här o kämpar
eller lämnar detta liv.
Ingen,som inte haft leukemi kan förstå!
O jag har ingen sån att prata med...
för här ligger vi alla bakom lås o bon isolerade..
men..jag vet det är många som kämpar!
Tårarna bara rinner...idag känns det som en sån dag jag inte orkar mera....!!
Finer inga ord!Önskar dig tillfriskande och allt du går igenom glömmer du och blir frisk.Ge inte upp!Kämpa.Styrkekramar!
Finner inte heller några ord men jag vill att du ska veta att du är i mina tankar om och om igen varje dag och väldigt ofta <3
Stor kram
Ja det är en jävla skit du har råkat ut för. Men det är inget du förtjänar eller något du måste bevisa! Det bara är så livet är, det drabbar vissa och det är förjävligt!!! Hoppas blodförgiftningen inte blir lika farlig som förra gången!!!!! Det måste jag be för! KRAM
Det svänger när det är som mörkast.
Finns hos dig hela hela tiden!
Kramar om!//Mia
Vad bra att du fått ångestdämpande läkemedel!! Ja, varför blir man drabbad två gånger, varför? Och varför är vissa mer drabbade än andra??
Man säger att det är en mening med allt som sker här i livet, men vad är det för mening med det här?
Vi kan inte göra annat än att hålla tummarna nu(igen) och hoppas att det går vägen!!
Kram Eva!!
tänker på dej varje dag o flera gånger! Önskar så innerligt du sku slippa va me om allt detta!! Kram
Vännen min.....
Men för i helvete.... vill du att JAG eller dina döttrar ska sitta ensamma och inte ha en chans i livet ? Allt går SÅÅ mycket lättare när du finns med... SLUTA NU FÖR FAN, fattar du var vi får gå igenom med dina ord ?
Du har stöttat oss hela livet du har stöttat MIG mer än någon annan, tror du jag tänker sitta o ta in det här och sen kunna stötta dig ? riktigt så enkelt är det inte... Jag har det stöd jag behöver här, men det är precis så jag klarar mig... vad skulle det bli utan dig ? tänk på det....
usch vad jag bara tycker synd om dig! tårarna rinner på mig när jag läser det här..den här sjukdomen är hemsk:( mamma somnade in i cancer i november:(
Jag ger dig såna styrke kramar och önskar bara jag kunde hjälpa dig! jag känner inte dig men du skall vara så stark du bara kan!
måånga stora syrke kramar till dig eva! <3
