Stirrar på skärmen men kan inte se..
dimman i ögonen efter tårar gör det svårt..

En dag fanns du där o den andra var du borta
kärleken kändes så verklig,var så verklig
Men du valde att gå..

Dagarna börjar med en förhoppning att du skulle höra av dig
kanske haspla ur dig ett förlåt..
förstå hur tomt livet är utan varann.

Du är o förblir en del av mig,
mitt inre gråter för att du inte kan förstå
hur ord kan såra.

Det skär innom mig,
jag är så trasig utan dig
Kan inte förstå varför
varför i hela världen du valde din egen väg
utan mig,den som stått vid din sida
hela ditt liv.

Jag kan inget annat göra än att vänta...
på ett under...

Att du förstår.....