»Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En äkta apori, ett olösligt filosofiskt dilemma, en ångestskapande situation i sig bortsett från att det oftast är min ångest som driver mig mot insikten att livet är värdelöst och slutsatsen att det bör ändas. Det gör för ont. Ibland. Ibland är det bara outhärdligt. Denna vardag. Denna tristess. Detta fula liv. Det banala. Det dumma. Allt som ni inte förstår. Förlåt. Det var onödigt. Förlåt.«



Ann har satt ord på känslan många av oss känner ibland..längtan bort men ändå inte...
Tristessen i vardagen som skjuter oss mot avgrunden om vi inte stoppar den.
Men hur vi stoppar den är upp till oss var och en. Förhoppningsvis med ett leénde.
Denna bok skall bli min...i vinter!