..............fortsättningen här................


Hämtade smilla...o det va underbart att få en liten egen voffe.
Samt att få träffa o umgås med H. o hennes barn..(ungdomar numera)
Åkte hem o allt gick bra...
Hon va skräckslagen för Selma men även det gav sig rätt snabbt.
Då kom den där..känslan jag inte kan beskriva..
att det känns fel. Försökte va ute trots att jag va sjuk...
Vi promenera..hon gick långa prommisar me mannen o Selma.
Hon njöt nog av varje steg..hon busade här inne..va nyfiken på kissorna.
Allt med HENNE gick bra..en underbar liten krabat!
Men mitt inre skrek att det är inte rätt...detta e inte det du sökte.
Skulle jag strida mot mina känslor?
Nej jag kunde inte för då hade Smilla blivit lidande...
Så...i måndags åkte vi hem med Smilla igen.
H. som är en go uppfödare o vän förstod o tog naturligtvis hem henne igen.
Åkte dit..o samtidigt som jag vet jag gjorde rätt..så kändes det tungt.
Men nu är det så... Här e ett par bilder från de två dagarna me Smilla..





hehe hon gilla inte blixten..lipar åt mejj...


.......................The end.......................