Regnet öser ner..
det smattrar..
låter som en ödessymfoni..

kan inte längre se det
mörkret har krupit sig in på knutarna
men ljudet tränger sig  in

ljusen fladdrar
doftar
ger ett mjukt sken

nästan så man får en myskänsla
eller ryser jag
känns lite öde mörkt o farligt

ensam
med mina tankar
drömmar o tårar

ska jag välja hur kvällen blir
en moloken deprimerad känsla
eller en mysig känsla under filten

jag har upplevt ett helvete
dagar kvällar utav ensamhet
utan mys o smatter

varför då man kan njuta
av stillhet,ro,värme...... sörja...?
nej jag väljer att...

njuta av det sövande ljudet av tårar som faller på taket
se ljusen fladdra av dina andetag...
låta doften föra mig till din rosenlund

för jag vet att du vakar över mig
dina tårar över att vi aldrig mera ses väter vårt tak
vår kärlek kommer alltid att finnas o

du kommer alltid att skicka små tecken...
o jag väljer att njuta...
inte sörja...