Kurade ihop mig,somnade gott.
Vaknade upp o såg det va redan morgon...men kände inte igen mig.
Isak satt brevid mig o höll min hand,han såg äldre ut.
Jag var mager o tärd,slangar överallt.
Isak grät av lycka o sade - Visste du aldrig skulle lämna mig mamma!

Det visade sig att jag då jag somnade hamnat i en koma som varat i tio år...
Livet runt omkring mig hade gått vidare och förändringar hade skett.
Min man O. hade låtit hela vår gård vuxit igen och allt var grått o dött.
Han hade gett upp livet o inte gjort annat än jobbat.
Vår älskade Selma hade dött...
Min dotter D hade försvunnit..ingen hade sett henne på flere år.
Min äldsta dotter K hade fastnat i beroendets träsk..o hade stora problem.
Gino va nu 10 år o gick i skolan men hade stora problem där med kamrater mm.
Min käre pappa var på ålderdomshem och var senil,han kände inte igen mig mera.

Det som tog mig allra värst var att min Älskade vän Jean hade tagit sitt liv.
Hon orkade inte med livet ensam,hon kämpade ett par år efter jag hamnade i koma.
Men hon miste Roxie o såg ingen mening med allt mera.

Här vaknade jag o trodde jag sovit en natt...men allt runt om mig hade förändrats...
Jag satt vid min väns grav o grät hejdlöst.
Varför vaknade jag..varför?

Jag lade mig ner på graven o grät o skakade o önskade mig bort...
måste ha somnat...

För då jag vaknade så var det en helt vanlig morgon...den 15 juni 2009.
Allt hade vart en DRÖM