Han är...
den som jag aldrig kan vara utan den som givit mitt liv mening
som alltid har ett svar eller råd att ge mig
Vi pratar om allting,skrattar,håller hand kramas o busar
han torkar mina tårar..men säger oxå välvalda ord om jag sjunker för lågt.
Han har gått igenom mycket med mig,
jag som ensammamma,mistade vår älskade Quta,Parvel,
jag ville rida han varnade mig för han ville inte "mista sin kära"...
Jag ramlade av krossade skallen,var nära att mista känsel o smak vart även förlamad ett tag.
Jag kom igen sakta men säkert men gick in i väggen helt deppig.
Gick på terapi o fick hjälp.
Då jag åter började se ljuset fick jag diagnosen leukemi,
då packade jag på tre dagar ner allt o vi begav oss till Uppsala.
Han bodde med mig på rummet i en månad,samtidigt som han försökte fixa
allt till det bästa för mina barn...vårt boende..mm.
Han var ändå alltid där för mig höll min hand,tröstade o sade allt skulle bli bra.
Han hjälpte mig att klä på mig då orken var för svag,körde mig i rullstol,
låg brevid mig i sjuksängen o bara höll om mig o sade hur mycket jag betyder för honom.
Han handlade grejjer åt mig,allt jag bad om..även en dator för att kunna hålla kontakten med
alla som jag miste då jag låg inne.
Han är styrkan i mitt liv..i allting.
Hur han har orkat är för mig ett mysterium...
måste vara den starka kärlek vi delar.
Under hela denna tid har han lidit av sin oerhörda smärta..i höften
som är medfödd o blivit så mycket värre sista året.
Han har kämpat jobbat halvtid o slagits för en operation med näbbar o klor..
IDAG fick han veta att hans slit kanske lönat sig
att han nu skall få en dubbelprioritering på op platsen.
O få opereras innom 6 veckor!!!
Han e glad,jag e glad....
Skall min älskade äntligen få slippa all smärta få se framåt o få leva igen.
Ska vi få fjällvandra o göra allt vi önskat så länge??
Just nu e det tårar av lycka för honom jag älskar högst i livet..
Min käre underbare bäste make!!