Vaccum tomhet känslan av att inte villja finnas. Känslan av overklighet av att inte bli sedd eller hörd. Eller att helt enkelt vilja gömma sig. Tankar varför man är här,för att vara en slagpåse eller för att ge o ge. Eller för att bara vara? Känslan är stark att inte förstå varför man är..känslan att vilja krypa fram ur sin bubbla..bort från detta evinnerliga virrvarr av lögner o förtal som finns runt om. Ta med sig det verkliga vänskapen o ärligheten o dra nånstans där inte eländet existerade. O visa o förstå att livet är underbart om man kan undvika att dra in skit i det. Varför skall man behöva vara som en måltavla i paintboll..prickas gång på gång. Första gångerna går färgen bort..men ju fler gånger det tar så blir märkena fler o fler..o även blåmärkena blir kvar. Det gör mera o mera ont. Det är svårt att komma bort..man sitter lixom fast. Försöker vrida sig men det enda man åstadkommer är mera smärta. Vill så förtvivlat bort..ta mej bort o tänka o göra annat än att vara deras måltavla. Ska inte bry mig..nej jag vet. Men hur gör man då? Min bubbla är sluten o mina känslor rår jag inte för. De finns där vare sig ja vill eller inte. Jag är väl en kvinna med känslor? Hur vore det annars? Jo en känsolös kvinna är väl ändå värre? En kall kvinna ..då vill jag heller inte vara.. Nej jag känner bara just nu att tomheten är total. Inspirationen till någonting känsolsamt är som borta vart är glädjen orken nu finns det bara sorg och tankar som berör mig. Ingen annan kan förstå..eller ens vill om jag skulle försöka förklara. Mitt inre skriker efter hjälp att få reda ut saker men jag vet djupt där inne att det kommer aldrig att bli så. Lixom vissa saker från mitt förflutna som alltid kommer att sitta som ärrade i mitt inre..sparkar slag våltäkt hot förnedring mm. Mitt liv har vart kantat av det..o jag slåss med de tankarna ofta o då jag minst anar det poppar det upp o gör sig påmind att jag minsann inte ska vara lycklig. Finns personer som tror jag bara har tid för deras lekar,men jag är en person en individ med mina egna indeér o tankar o drömmar. Är det för mycket begärt att vilja leva? En dag i taget o inte bli påhoppad hela tiden från alla håll.. Vill uppleva lugn..ro..o helna igen. Inte känna denna salta smak på mina läppar av tårarna som bara faller i min ensamhet. Ingen vet ingen förstår..o speciellt inte du som gör mej mest illa just nu..o du läser inte detta så jag skriver mest för mig själv för att jag ska kunna helna. Är ett sätt att helna att få ur sig saker o ting. Samma med tårarna..de faller för en orsak..kroppen vet..Han visste vad han gjorde då han skapade oss..han gav oss en ventil att tömma vårt värsta tryck.. Mina tårar tog slut en dag..konstigt det kändes..Men skönt för sen kunde jag ta itu med livet igen.