Åter tankar,drömmar,idyllen.
Vart tog den vägen?

Sa en gång
Den som uppfyller sina drömmar
äger framtiden.
Är det så?

Om man inte orkar uppfylla dem då?
Om man helt enkelt sätter sig ner på sin bak
o ger upp?
Är då framtiden förlorad?

Varför säger personer ord
ord som de tror sig mena
säger dem o tänker inte på att den som hör dem tar det på allvar
Jag har hört ord
uttalade av DIG
Du sade vår vänskap var fin,viktig.
Att flytten hit skulle göra att vi kunde ses oftare.
Vi skulle aldrig tappa kontakten.
Du sade så mycket som nu likt aska suddats ut av vinden
Jag gick om o om igen till postlådan i torsdax
trodde du om någon skulle ge mig något
lixom ett kort jag kunde se på,ta på när jag behövde det.
För att minnas att du bryr dig om lilla mig.
Men inte ens jag är värd ett kort på min dag...inte ens ett kort.
Tar det för lång tid? Vill du inte mera? Kräver jag för mycket?
Efter nästan 10 års vänskap känner jag mig tom så oerhört tom,
vill du inte värna om vänskapen mera avsluta den så säg det.
Jag kan ta ett avslut men inte ovisshet...inte hoppas o tro
att jag skulle vara värd ett besök,eller ett samtal,eller ett mail,eller nåt mera.
Snälla ge mig det iaf...
Du känner mig,jag försöker vara stark,inte ge efter för tårarna
eller tankarna. Men jag saknar dej iaf...o förstår inte varför jag inte
betyder nåt mera. För betyder man nåt så skulle det inte vara så här.
Jag vågar inte höra av mej mera..direkt. För jag är rädd jag stör.
Det sista messet du skicka...om en kram...hade du inte ens
tatt bort kramen du fått av L....du kunde väl iaf satt dit ditt namn?
Vet du har ditt liv,hundar,familj....
men förut fick jag vara en del av det..
Minns du det......??