Helvetet har landat på jorden...vet ni det?
Och det prickade in Gunsta på kartan...precis där Jag bor.

Lördagens prat med läkaren landade och jag kunde börja andas igen till söndagen.
då åkte Owe o jag till Ulva för att skingra tankar och ta vackta fotografier av vatten,is o forsande vatten.

Måndagen kom...
jag hade tid här på akkis för provtagningar mm.
doktorer kom in..inte mina huvudsakliga men ändå insatta.
HON sätter sig allvarsamt ner...frågar vad jag fått för framförhållning på lördagen
och hur jag uppfattat allt som sagts. Jag berättade om att jag var beredd på att
det skulle startas en ny cellkur tisdagen. Och riskerna med det då kroppen inte kanske
är så stark då dessa gifter är mindre snälla mot kroppens organ o så.
Då ställer hon frågan som slog undan benen totalt på mig...
- Vill Du ta denna behandling,eller vill du avsluta här och nu?

Jag sitter tyst av chock...frågar dock;
-Är det inte slut då?
-Ja svarar hon då,ca ett år skulle jag kanske klara mig i bästa fall.

Jag förstår inte,varför denna fråga,var det inte klart jag skulle ta denna behandling?
Läkaren i lördags sade att målet var fortfarande TOTAL REMISSION.
De två orden jag klamrat mig fast vid. Och här sitter hon och undrar om jag vill avsluta.
Jag pratar o jag lyssnar men det går inte in,är det jag som säger detta,är det nån som pratar.
Chocken är total. Min första undran då hon lämnat rummet är..
-Vet De någonting inte jag vet,vet de att denna kur inte kommer att hjälpa på nåt vis?

Nej det kan inte så vara för min andra läkare sade att då är JAG den första som får veta det.
Varför då denna fråga?? Varför då slå bort det sista av mitt hopp om att få leva,att kämpa på med
allt jag har och orkar ge? det borde vara förbjudet!!
Jag ringer min älskade Owe han kommer och tar mig hem från sjuhuset efter alla kontroller och
påfyllning av trombocyter igen. Pratar om allt och även han vill höra vad som sagts och blir
uppringd av denna läkare som jag pratat med.
Han pratar en stund ute,hör dem inte.
han kommer in och förklarar en del jag inte fått höra...eller sade hon det men jag inte tog in av chocken??
Hon berättade att hon visst gett mig den frågan och valet...men inte varför.
Det är ännu ett mysterium.
Hon sade att dessa cellgifter nu skall gå 4 dagar,3 nya sorter.
OM de har nån sorts effekt och min kropp är stark nog att klara dem så kan de ge mig en kur till!!
Och sedan om det minskat eller rentav dödat leukemin så skall de söka upp min
donator av benmärg och fylla på mera sånt till mig. I förhoppning att de skall producera
nya friska celler. MEN vi kan inget säga förrän denna kur är slut,har min kropp orkat,svarat,
hur går man sen vidare. Gör man det alls...vilket är resultatet av kuren? Allt hänger på det.
I dagsläget tar vi en förmiddag,eftermiddag i taget.
Hon förstörde mig totalt...och mina tankar i går kväll var inte ljusa...
Paniken i kroppen höll på att ta över och jag har bara bönens makt att tacka att jag inte gjorde
nå dumheter i min ensamhet. Planerar inga dumheter NEJ vill leva,men då jag blir blockerad så känns
det inte så främmande...jag blir rädd för mig själv.

Nåja idag åkte jag in efter en sömnlös natt.
beredd på att påbörja cellgifterna. Och att få träffa min underbara kurator.
Då hon kom in så släppte allt,jag verkligen berättade hur jag kände mig.
Om hur hjälplös jag kände mig o inte förstod vitsen med att vara här då jag får valet att hoppa av.
Och att jag ingenting förstod av de olika budskap jag fick med 2 dagars mellanrum.
Vi pratade länge o hon förstod mitt budskap om att jag inte kände mig trygg eftersom jag denna
gång inte har EN speciell läkare jag kan vända mig till som jag litar på till hundra!!
Jag frågade efter en speciell läkare som räddade mitt liv för 5 år sedan då jag fick blodförgiftning,
samt höll i allt med min transplantation. Owe och jag har total tillit till honom. Vilket är väldigt
viktigt i detta läge. För varje gång jag rasar ihop så går det värdefull energi åt till att bygga upp igen
det som raserats och kroppen blir svagare o svagare. har inte råd med det nu!!
Så kuratorn lovade se över allt o om det går att ordna så jag får träffa denne läkare.
Sköterskan kom in på eftermiddagen....och sade att i morgon Onsdag på kvällssidan
kommer Owe o jag att få träffa honom,sitta ner o prata...och få i lugn o ro få svar på våra frågor...
Och detta av en person som vi båda har FULLT förtroende för...och som räddat mig en gång förr...

Cellgifterna satts igång..Huu..nya.
Illamående trots förebyggande tabletter...då man andas så andas man smaken av gifterna.
de gick in på 30 min. Efter 4 timmar skulle nästa påbörjas... 1 liter skulle in på 2 timmar
det vart bra fart på. Samtidigt som vätskedropp så jag får skölja njurarna som tar stryk annars.
Huu igen...då jag lade mig ner för att få ögondroppar(måste man ha var 4:e timme för att ögonen torkar ut)
så rapade jag cellgifter...Då var det inte najs. Vidrigt!!
Då de två timmarna var till ände...då sattes påse nr 3 igång..Orange cellgift..på en timme.
Illamående igen...  Vätskedroppet slut efter 6 timmar...och nytt på med socker i så jag får kissa ändå mera.
Måste skydda njurarna. Så 6 timmar till med det. Till midnatt.
Så skall det nu vara i dagarna 4....

Annars...jo Isak och R..där han bor..har vart på besök idag.
Fick Carolas samling med 5 olika cd:n samt filmen om facebook´s uppkomst!!
Jättetack för det!! Uppskattas mycket!! För det skingrar tankarna med film o musik.
Timmarna Ni var här var underbara,glömde illamående o skiten här.
Isak o jag kikade på gamla foton på datan,skrattade o mindes.
Förra sommaren på Åland...hans systrar alla 4...Li,Gino,hans pappa Hasse,morfar,farmor,hans
goa vänner han äskar att umgås med...ja alla fanns det bilder på!! O minnen så sköna!!
Då hade jag långt hår,var solbränd,kunde sola o bada...*suckar* Underbart!!
Isak tack för att du kom,snart igen?!

Nu har nyss Owe vart här...
Kikat dagens foton...visat mina gåvor...pratat om allt...närheten vi har är total...

Droppet går tre timmar till...sedan lugn nån timme innan droppar o nattmedicin..
Men jag har lite mera lugn i kroppen i kväll....
Även om jag ännu inte förstår....frågan...hon ställde...