Idag är det lördag...
fredagen är ett suddigt minne.
Mest av smärta o vila..o skakiga upplevelser.
Fredagkväller slutade med mycket tabletter o smärtstillande.

Munnen har stoora blåsor nu och det gör fruktansvärt ont.
Spelar snart ingen roll mera vad jag gör,
måste droga mig innan jag alls kan äta nåt.
men jag gör gärna det för att få i mig någon näring.

Idag var det planerat besök på akkis kl 11 för påfyllning av näring mm.
Då jag vaknade i morse insåg jag att denna dag inte var som alla andra.
Svagare än någonsin då jag ställde mig upp fick jag stöda mig på Owe snabbt.
Inget höll mig på fötter..o inget va lätt att äta.
Åt lite skivade bananer med yoggi på,o en risifrutti..
Lite kraft fick jag så jag klarade av att gå ner till bilen.
Väl på akkis så fick jag träffa läkare o personal.
Läkaren konstaterade att mina infektionsvärden var höga o insåg att de kom från
min CVK som ser ful ut,blodig o öm. Så jag behöver antibiotika även intravenöst..2 ggr om dagen.
vilket innebär att jag måste vara inskriven igen.
Så nu har jag rum nr 4...ett ljust fint rum...
Legat där hela eftermiddagen fått antibiotika,trombocyter igen eftersom jag blöder så lätt igen,
ett par påsar blod mm. Jag är som sagt fulltankad.
Skakig av värktabletterna som är starka..men sitter ändå hemma nu o väntar på Owes goda
mat,med potatis! Så jag får åka hem på dagarna om jag är feberfri o så pass pigg att jag klarar det.
Jag är så tacksam över att läkarna är så pass rädda om mig att de ser i förväg o sätter igång
behandling innan det har blivit FÖR illa... Känner mig på det sättet trygg.
Inget bra med leukemi en andra gång,meen fördelen är att man vet lite vad man kan begära för
att slippa lida,eller må illa eller hjälp i allmänhet.
Är rädd ja..men på ett helt annat sätt. För ovissheten tär på!
Det kan jag inte ljuga om...det är nog så att jag kommer aldrig att känna mig helt säker på att vara frisk
även om mina prover skulle så utvisa i framtiden.
Varför?
Jo för att nu har det gått 5 år..o jag trodde jag var säker..men inte..
DJÄVULEN stod runt hörnet och fnissade o tyckte jag skulle få mej en omgång till.
HUR skall man då veta om man över huvudtaget kan slå denna sjukdom?

Tankarna är många...det tror jag ni förstår!

Ja...nu är Isak o Roffe på väg över en stund.
Har fått hem Isaks mobil som vart på Åland av olika orsaker,
skönt han får den igen så vi kan skicka små sms till varann som piggar upp.

Då man går igenom detta så blir små saker till guldkorn i vardagen!

Lixom den varma ömma kramen från jean idag....<3