Jag åkte sakta..musiken spelade högt
minns tårarna rann nerför kinderna
tänkte på mycket men kände mig bedövad
Som om det inte mera berörde mig
kampen kändes inte min längre
Åkte förbi kända platser hemma på mitt älskade Åland..
Såg min pappas gård
där han ofta sitter så ensam
Där jag är uppvuxen och upplevt så mycket
Varför åkte jag bara förbi minns jag att jag tänkte..
Jag åkte vidare mot vattnet..
rundade ett hus vid tullen..
bara styrde rätt ner..
PLASK
bilen ruskade till och hamnade i vattnet..
Såg vattnets strida strömmar runt bilen
bilen fylldes sakta med vatten
musiken tystnade
kampen var över...
eller?

Vaknade med ett ryck...tårarna rann kudden var blöt..det var en dröm!!

Eller...var det en önskan om att slippa smärtan o oron innom mig?