Kväller natta...ensamt...Mannen på jobb i Malmö..kommer om ett par dagar.
Stängt,bommat igen sovrummet för kissor..inge mer såna i sängen på ett tag nu..
har fått 3 fästningar där redan..
Vakna av deras krypande i morse,
inge najjs.
Så denna natt blir i ensamhetens tecken.
Tänker dock ha min skyddsling Selma vid sidan..
för hon håller sig på golvet.

Får se om jag fångar sömnen
eller om tankarna håller en vaken.
Tårarna har hållt mina kinder våta även idag,
vissa saker tar tid att ta in igen.
Vill visa min kärlek
men vet inge annat sätt än detta.
Försök förstå....
Älskar Er mina tjejjer!

Mycket har man upplevt i detta liv
o mycket finns det kvar har jag hört.
Men..hur länge orkar man med motvinden
o hur länge orkar man kämpa för lite medvind?
Musklerna värker av all kamp
man vill lägga av
Be tåget stanna så man får kliva av.
Men nånstans där framme säger de att
man kan få lugn o ro...
Kan man tro på det?
Eller ger man upp...?