Lite bilder från 2002 o framåt tills nu,det har hänt en del med mig sedan dess.
De fyra första bilderna är från åren -02-06.
Min man o jag träffades 2002...förlovade oss 2003...gifte oss 2004.
År 2005 på sommaren då jag var ute o red så ramlade jag av hästen i full galopp
på asfalten. Krossade delar av skallen o blev delvis förlamad,tappade smak mm.
Efter mycket sjukbesök,stygn,åbobesök,lång sjukskrivning blev jag återställd!!
Livet traskade på.
Februari 2006 fick jag en förfärlig öronvärk. Åkte till akuten på Åland.
De tog blodprover o konstaterade att jag hade för få vita blodkroppar.
De tog sedan benmärgsprov. Det visade akut leukemi.
Måndagen diagnosen,tisdagen läkarbesök bokningar mm,onsdagen uppsala akademiska.
Allvaret hann ikapp oss. CVK,slangar som opererades in,cellgifter direkt.
Det tog knappt en vecka så var allt hår borta. Det som rörde sig i hjärnan ryms inte här...
De tankarna finns inte på papper...än.
Vi skaffade lgh i Gottsunda o tog dit vårt hem. Så jag hade nånstans att vara då
jag fick lämna sjukhuset några timmar ibland. Hade även vår älskade katt Tozzan där.
Hon lyste upp tillvaron.Bild nr 5 är tagen i Gottsunda. En trött Eva på bilden.
Medan jag låg på sjukan byggde mannen vårt fina hus vi nu har....
Bild 6  är min son på besök från Åland,bild nr 7 är mannen o jag.
 Bild nr 8 är jag så pigg att vi orkat på besök till Västerås.
Får ny benmärg o går igenom det helvetet,kämpar på med allt som hör till.
Men jag klarar det. Och som ni ser på bild 9 så kan jag le igen med min goe Jonna.
Bild 10 är en dag hemma i vår stuga...vissa dagar är såna. Tröga trötta o tunga.
Kroppen tar tid på sig att komma igen. Denna bild är tagen på våren...Min älskade Tozza i famnen.
De tre följande bilderna är sommarbilder...vågar mej nära hästar igen..*L*.
Har en av våra kissungar i famnen..djuren betyder så mycket mitt i allt. O en ensam gla Eva.
Sista bilden är tagen i Sundsvall för ca en månad sedan. O som ni ser har glädjen kommit tillbaka då jag ser att jag överlevt en dödlig sjukdom!! Jag besegrade den och jag får uppleva min 40-årsdag i morgon!!

Så ni  mina vänner,ni som läser detta. Ge aldrig upp!! En kamp är till för att kämpas,
för att vinnas!!
Det är tungt ibland o man kan lämna livet för en stund....
men inget är så fint som ett lyckligt slut!!!!

Varför i hele helv* gör hon så???
Hmm ska berätta o tar tacksamt emot råd tips o tuktan...

Selma voffen o jag gör oss redo för att gå ut!
Jag klär på mej fixar henne med reflexer o selar o lampor nu då det är mörkt.
Skall gå till kjorren o köpa ett frimärke.
Asså gå över gärdet genom lite skog..o sen bostadsområdet.
Hon får springa lös första delen då det är åker..gärde och lite skog.
Allt går bra o hon håller sig innom synhåll.
Sen helt plötsligt då vi närmar oss skogsdungen så är hon borta.
Bryr mig inte så mycket för hon brukar göra en avstickare o komma tibax,
då hon vet vi ska gå längre...Så jag fortsätter gå. Men ingen hund kommer.
Jag ringer HEM...jodå mycket riktigt där e hon!
Så jag får svänga om o gå hem igen.
Såå brukar hon göra då vi e på väg hemåt...
dra iväg hem före oss. Men inte då vi är på väg bort på prommis.

VARFÖR gör hon så?
Hur ska jag får henne att inte göra så?
Nu fick jag inte mitt brev postat o e allmänt förbannad o pizzt!
Hon älskar jue prommisar o vet då jag sätter på nya halsbandet att
det ska hända nå skoj. Nu drog hon o det vart en 30 min prommis i stället
för det dubbla minst! Nåt råd? Varför rymma från det man älskar mest?
Fattar hon inte? Är dragningen efter vilda djur så mycket större?

Just där hon drog så var det tre älgar som gjorde en rivstart
idag då vi kom gående...så det doftade säkert älgstek där!
Men ändåååååååååå!

 
Tycker Abby är en coool tjej me rätt humor o rätt stil i alla lägen!
Älskar o se på Navy CIS,o vad e då bättre än att det börjar igen
med nya avsnitt på söndag!

Kommer ner vitt...men det e blött än så länge...Klädde på mej lite mera o traskade ut me selma. Hon va så glad åt det vita. Busade o kastade med pinnar själv. Hon ba älskar det vita. Kissorna undrar vad det är..de skvätter med tassarna o tycker det e kallt o blött. Jag tycker det lyser upp rätt bra,man behöver inte ficklampan så mycket...trots det e sent.Men det kan få bli nån mera kallgrad..så inte Selma bär in all skit på magen...Har faktiskt städat idag. O hör o häpna möblerat om lite i vår stooora villa. Hela dagen gick dit. Men jag e nöjd. Nu e det tyst i kojjan..O vilar och har så gjort hela kvällen..i feber o förkylning. Hans tur nu. Så helgen kan bli mycket lugn. Men det gör inget,min tur att skämma bort han nu o ta hand om honom...han gjorde det då jag va dålig.....nu e det snart natta...

Vänskap är ba så fint....